jag tänker, alltså finns jag..

*Brevis esse laboro obscurus fio*

Kvällsfunderingar

Kategori: Allmänt

Hej hallå!
ja sa ju Sanna skulle vinna på mello...! 
 
De känns att våren är på ingång, jag känner mig lite piggare och liiiite gladare. Har ju vart rätt deppigt på slutet så det är mkt positivt. Jag har nu äntligen hittat "den där" lägenheten. Stort renoveringsobjekt men kommer bli kanon! Ska bara kavla upp ärmarna och bli lite händig nu...he he de ska läggas golv, tapetseras, målas, osv osv... känns kul med ett projekt att fylla fritiden med. Brukar ju alltid ha saker för mig men har på slutet liksom inte haft lust till å göra nåt. Bara vilat å är så less på att vila nu! 
Nä ska ta tag i mig själv nu. 
Så fort ja får lägenheten ska ja pyssla med den, ut å motionera å ta tag i kosten! 
Sen ska ja ju börja plugga lite smått å....franska står på schemat fr.om måndag!
je ma pelle??? Haha
 
självklart en djup tanke å....
När ett förhållande tar slut, de är fruktansvärt. Den person man haft närmast å umgåtts med mest. Smsat, ringt, sovit brevid osv. Den Personen finns inte längre vid din sida när du somnar, när du vaknar, vid frukostbordet, i soffan, när du kommer hem, finns inte inte tillgänglig på 'uppringt' är inget självklart umgänge när du e ledig....ja de säger sig självt att de blir tufft att ta sig igenom dagen.
 
Man tappar som en bit av sig själv, å de känns som man inte kan leva utan den där biten. Fast man måste ju lära sig leva ändå, å med tiden så inser man att (antingen biten växte ut) (eller de gick att leva utan den där biten) 
men de e tufft. Det är tomt, mörkt, tråkigt å otroligt ensamt. Man får liksom börja lära känna sig själv igen, vem e jag? Vad vill jag? Vilka vill jag umgås med nu när han inte finns. För jäklar va tid de finns till att umgås med andra....
 
Det är märkligt som sagt, hur man kan va så nära nån å sen finns den inte mer i ditt liv, men du ser han ibland. Men är det verkligen samma person som du kände? För det känns ju inte lika som de gjorde då? När han va din...
 
äh nog om tankar. Tänk om man bara kunde stänga av hjärnan ibland? Skönt de skulle va.....
 
 
 
PS. pappa hade rätt om norrskenet, min önskan slog in!
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: