Ja jag har fått en ny vän, hon heter Artemis å har funnits i mitt liv i 9 år men ja har av nån anledning aldrig haft henne så varmt om hjärtat, hon e bara för mkt, för jobbigt, klängig, gnällig, gosig och sen snor hon allt som går å äta från skåp bord osv.
När hon fick valpar(ungefär den här tiden för ett år sedan) så höll hon på stryka med å då insåg ja hur mkt hon faktiskt betyder.
Hon e som ingemans hund som bor hos mina föäldrar, hon e som allas men ändå ingens liksom...(som Asterix som bara e min liksom...)

Å nu när ja bott hos mamma å pappa på slutet å väntar på att livet ska ordna upp sig så har hon varit vid min sida 24/7. Hon ligger i sängen med mig tills ja väljer att kliva upp, hon är med mig överallt, och vi har liksom funnit varandra. Är de inte helt otroligt? :)
Hon e sjukt rolig å å får mig på bättre humör, som när hon går å hämtar Astrix ikearåtta å vill busa lr när hon klämmer sig ner i hans lilla bädd...haha ja hon e one of a kind....

Som sagt e på jakt efter lägenhet, vill ha en nystart i livet.
Men när man letar nå finns de ju aldrig....men ja inväntar att de ska komma ut nån, som sagt livet vill väl att de ska va extra tufft för mig nu så de e väl bara å försöka finna sig i de å vänta ut....

Skulle ta mig ut å rida idag å, helvete va sur hon va hon som redan e så förbaskat sur, idag va de både nafs å sparkar mot mig....å tyvärr litar ja inte på na till 100% så ja gav upp å hon fick hö ist. Kanske därför hon va sur inte ätit på 7 h...( å tro mig de stör mig att hon vann)
Jaja nya tag imårn, hundarna har blivit ordentligt rasade iaf:)
Kvällen e fri lika så morgondagen. Måste se till å hitta på nåt...

Å för er som inte sett Magic Mike...se den snacka om feel-good movie!:)